Under en båtresa till ön Hierro förlorar Maria sin lille son Diego. Har han fallit överbord? Har han blivit bortförd? Ingen vet. Diego är helt enkelt bara försvunnen. Sex månader senare försöker Maria leva med sin smärtsamma förlust och gå vidare med sitt liv, när hon får ett oväntat telefonsamtal. Man har hittat kroppen efter ett barn och Maria måste återvända till Hierro. Tillbaka på ön – ett främmande, skrämmande landskap befolkat av ondskefulla varelser – tvingas hon konfrontera sina värsta mardrömmar. På den fasansfulla väg som leder till hennes son tvingas hon inse att vissa mysterier bör förbli olösta. Hierro är en film med starka känslor, vackra bilder och isande skräck – helt i samma anda som andra spanska, nutida thrillers som Juan Antonio Bayonas Barnhemmet och Guillermo del Toros Pans Labyrint. Filmen porträtterar en kvinnas desperata resa på väg in i den värsta tänkbara av alla mardrömmar. För ingenting kan vara värre än när din värsta mardröm blir verklighet. Det är utgångsläget för Hierro – en historia fylld av psykologisk spänning och kalla kårar, som ställer den obehagliga frågan: vem kan du egentligen lita på?
Fast den var inte så bra, vi vart fett besvikna och det verkade som om de andra i biosalongen tyckte samma sak....Den var inte läskig för fem öre, men den var hemsk, stackars tjej som förlorar ett barn.....:( Man känner sig ledsen med henne....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar